Johannes Nielsen

“När jag skulpterar är jag inspirerad av erfarenheter av min kropp då mina ögon är slutna. Resultaten är små ögonblick, en insikt om vem jag är både inom och utanför min fysiska form. Jag vill på något sätt fånga den förnimmelsen och skulptera det till en fast form – till något som inte förändras, till kroppen jag inte kan se. Jag gör det så att jag kan återvända till denna upplevelse om och om igen. På så sätt tar jag någon form av kontroll, över något som konstant verkar vara i förändring. Slutligen, genom att modellera upplevelserna av mig själv till en skulptur kan jag inte bara se och beröra dem, men också dela dem med andra.”