Susanna Arwin
Susanna Arwin (f 1959) är en svensk målare och skulptör. Susanna är uppväxt i Växjö och är utbildad på Beckmans designhögskola i Stockholm, på konstskola i Florens i Italien och på School of Visual Arts i New York. Hon har sedan debuten återkommande haft såväl separat- som samlingsutställningar både i Sverige och utomlands. Susanne är representerad i många offentliga miljöer över hela landet och bland de utmärkelser hon har fått kan särskilt LO:s Kulturpris nämnas.
Konstprojektet Den svenska tanten inleddes 1995. Susanna Arwin har själv sagt så här:
”Att vara ’tant’ har för mig inget att göra med de yttre attributen. Det är ett tillstånd där de inre kvaliteterna såsom trygghet, fundamental enkelhet, rättframhet, civilkurage, fötterna på jorden, och en okonstlad ’vanlighet’ är grunden. Man kan säga att när man är tant, är man så vanlig att man blir ovanlig…”.
Susanna Arwins mest berömda verk är skulpturen Med handväskan som vapen. Susanna inspirerades av det ikoniska fotografiet från 1985 som visar hur en kvinna slår sin handväska mot en nazist i ett demonstrationståg. Skulpturen har blivit en symbol mot främlingsfientlighet och väckte stor uppmärksamhet då både Växjö och Varbergs kommun tackade nej till att ta emot skulpturen som donation. Skulpturen tillhör tillsammans med Carl Fredrik Reuterswärds skulptur Non-Violence, som föreställer en revolver med en knut på pipan, ett av Sveriges mest uppmärksammade konstverk i modern tid.
DEN HÄR UTSTÄLLNINGRN ÄR PÅ SÄTT OCH VIS EN HYLLNING TILL MITT SMÅLÄNDSKA ARV.
Jag är uppvuxen i Växjö och allt som visas på utställningen är tillverkat i den småländska industrin. Glaset kommer från Orranäs glasbruk i Orrefors. Bronserna är från Lammhults gjuteri. Pappersverken, det vill säga det vacuum-pressade linne-papper jag använder, är en teknik som jag lärde mig på Lessebo Handpappersbruk. Till och med mina handgjorda plåtramar är från Växjö!
1995 föddes konstprojektet ”Den svenska tanten” efter ett antal resor till Ryssland tillsammans med Nationalmuseum och Stockholms stift. Min fascination för ikon-konsten och sättet man använder bilderna gjorde djupt intryck. Idén kom att göra det mest osynliga synligt. I det här fallet en vanlig svensk tant från Småland. Närmare bestämt Kerstin Karlsson från Tallås utanför Växjö.
Vad jag inte hade räknat med var den enorma uppståndelse det skapade. Bilden var 4 gånger 1,80 meter bred. Kerstin själv tog det med ro och personifierade därmed själv grundtesen i mitt ”tantprojekt”: Att den svenska tanten står för civilkurage, mod, att stå med fötterna på jorden och våga vara vanlig när det blåser.
Åren gick och jag kunde som betraktare se på när allt i från tantmuséer, utställningar, doktorsavhandlingar, reklam, tantmode, stick-kaféer och så vidare levde sitt eget liv. 2005 fick jag uppdraget att göra ”Svenska tanten” i helfigur i brons vid Campus i Växjö. 2013 visades ”Tantens armé” för första gången på Tomelilla konsthall. Den har sedan vandrat från söder till norr och visades senast vid invigningen av Sveriges Kvinnohistoriska museum i Umeå. Tant-armén är nu permanent installerad hos privat samlare i Varberg.
Bilden av den oförglömliga händelsen i Växjö, där Danuta Danielsson, dängde handväskan i huvudet på en nazist-demonstrant har följ mig. Mamma skickade bilden till mig 1985 då jag stod på konstskolan i New York. Bilden drabbade mig djupt. Inte förrän 2013 kunde bilden av kvinnan bli 3-dimentionell som staty. Jag lade ut en bild av lerfiguren på Facebook och hela mediadrevet startade. De följande tre åren förändrade mitt relativt lugna liv totalt. I Åby, tre mil utanför Växjö, hade jag hela världens press i mitt vardagsrum.
Av allt som hänt i ”tantprojektet” förstår jag idag att konstnären ibland inte alls vet vad hon är med att skapa. I bästa fall bidrar konsten till diskussion och samtal i det offentliga rummet. För mig personligen är det extra intressant när konsten kliver ur det personliga och tillhör ALLA!
Susanna Arwin